Detox, dag 22

10 september 2017

Detox, dag 22

Tips: Kom ihåg att en detox inte bara påverkar kroppen utan också kan vara en mental och känslomässig utrensning. Att humöret kan svänga är en del av processen. I min värld har alla sjukdomstillstånd och krämpor även en mental och känslomässig orsak. Så var vaken på vad som kommer upp i tankar och känslor för att se om det är några gamla mönster som behöver tas om hand och kanske förlåtas.

Det här blogginlägget skulle jag egentligen ha skrivit igår, dag 21, hade jag tänkt. Dessutom hade jag tänkt att inlägget skulle handla om firandet av tre veckors detox, men så blev det inte.

I går, dag 21, vakande jag och hade väldiga känningar av mina urinvägar, med i stort sätt konstanta trängningar och tryck. Irriterande, väldigt irriterande! Det har jag ju haft mer eller mindre hela detoxen men den här morgonen var det betydligt värre än tidigare och jag har ju dessutom bara gått och väntat på att det ska försvinna. Jag försökte ändå hålla modet uppe men kände mig allt mer avtrubbad och inåtvänd. Vid frukostbordet försökte jag dela med mig av vart jag befann mig med mig själv för att se om jag skulle kunna släppa taget om irritationen, det brukar hjälpa, men vad händer..? Jag biter mig själv i tungan och ett riktigt jack dessutom som blöder. Och jag känner bara H-----E!! Först känns det som jag bara skulle vilja skrika men luften bara går ur mig totalt. Jag bara undrar för mitt inre, vad håller jag på med? Tror jag på riktigt att alla krämpor ska försvinna av en detox? Hur rimligt är det?

Fast egentligen tror jag ju att det är både rimligt och möjligt. Kanske inte vad som helst på 28 dagar, men i alla fall problematiska urinvägar. Men i den här stunden kändes det plötsligen orimligt och nästan löjligt. Det jag ser framför mig är att gå till läkare och få ytterligare en penicillinkur, viket jag absolut inte vill! Förra hösten blev det tre penicillinkurer som inte alls var bra för min matsmältning och har påverkat den negativt sen dess. Jag vill verkligen inte ta mer penicillin.

Eftersom jag tror att sjukdom och krämpor också har en mental och känslomässig aspekt letar jag upp det lilla rosa häftet ”Läk din kropp” av Louise L. Hay, som tyvärr gick bort för bara tio dagar sen, 90 år gammal. Hon var en pionjär och en fantastisk inspiratör när det gäller just mental läkning av både fysiska och mentala problem. Det här lilla rosa häftet listar en mängd olika sjukdomstillstånd, den vanligaste mentala orsaken och förslag på ett nytt uppbyggligt tankemönster.

Jag läser om urinvägsinfektion och att det skulle kunna handla om ilska mot det motsatta könet. Och visst, det har funnits mycket av det tidigare i mitt liv men jag kan inte känna igen att jag bär på det längre. Jag har förlåtit och bett om förlåtelse och gjort så komplett jag kan utifrån min förmåga. Jag tänker att jag ska ta mig lite tid för att se vad som vill bubbla upp till ytan utifrån frågeställningen, ”Vad för hindrande tankemönster ger upphov till mina urinvägsproblem?” Frågan aktiverar mitt inre och alla mina manliga relationer av någon betydelse rullar upp för mitt inre, allt ifrån pappa till min man, Carlos. Den röda tråd som uppenbarar sig är inte ilska mot någon av dem utan snarare mot mig själv. Min besvikelse och ilska över de gånger jag inte har respekterat mig själv, men också de gånger jag inte har respekterat motparten, över de gånger jag har köpslagit med min egen integritet eller inte ståt upp för mig och för att i ibland ha varit manipulativ för att få min vilja fram. Jo sådana känslor finns kvar i mig, absolut. För det mesta väldigt subtilt men de finns där. Jag vet ju ändå att vad jag än gjorde för val vid aktuell tidpunkt, så gjorde jag utifrån bästa förmåga då. Så dags att förlåta mig själv igen! 

Så gårdagen blev en dag av mycket inre aktivitet och lite yttre aktivitet, vilket passade bra då det var en riktig blås-dag, lämpad att stanna inne.

Så tack vare mina urinvägskänningar fick jag tillfälle att städa ur gamla skräptankar. Tänk hur fantastiskt allt hänger ihop och fungerar!

Igår var igår och idag är idag. Så hur mår jag i dag då, kanske någon undrar?

I dag är en vacker, solig och vindstilla dag. Jag känner mig i högform och har inga känningar av urinvägarna alls. Hepp, hepp, hepp! Nu ska jag ut och ladda D-vitamin.

Fortsättning följer
Inger Ginger